I morse kom jag att tänka på en bild jag ritat. I bilden finns ett bibelord. Både att jag skrivit in det och vad som stod i det hade jag glömt. Så jag slog upp det och läste det Petrus skrivit.

”Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna, till sitt eget fördärv.”

Petrus hänvisar till Paulus och det han skriver. Nästa mening förutsätter med orden ”Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid.”

Många ställs inför de existentiella frågorna när livet inte går ihop. Kanske är det önskan om att hitta en förklaring på det vi hamnat i när de förklaringar vi tidigare litat på rämnar. Det naturliga är att vi söker efter en djupare och varaktig förklaring. Det erbjuds oss i olika religioner och andliga sammanhang. I det här skedet är vi öppna.

Så var det för mig.

I mitt fall hade jag sökt efter Gud inom det andliga och då främst inom den kristna kyrkan, taoismen och buddhismen. Jag var en daglig utövare av Qi Gong och mådde bara sämre och sämre mentalt. I det läget mötte jag Jesus. Det var inget hallelujamöte, inga glädjerop eller gråtattacker. Det var bara som att Han pekade på vägen till Honom. Nästa morgon hade min världsuppfattning strukturerats om. Det såg helt annorlunda ut. Plötsligt styrdes världen av Gud och inte människan.

Men.. jag var ensam och sårbar. Mentalt sätt mådde jag inte bättre, men det var som om det inte var viktigt längre. Jag var hungrig – jag ville veta allt om Jesus på en gång. Efter alla år av sökande hade jag funnit Honom och jag sökte mig givetvis tillbaka till Hans kyrka.

Det jag inte visste då är att jag svårt när jag inte får ihop logiken. Tron är inte byggd på logik utan på tro. Tron på Jesus hade jag fått, men att lära känna Jesus är något helt annat och det finns många olika varianter av Hans ord. Vi kan i princip få till vilken tolkning som helst. Jag har ingen aning om hur andra verkligen hanterar det här, men det jag mött inom kyrkan är människor med en djup tro och vila. För mig har det varit förvirrande. Hur kan människor ha en sådan tillit till en Gud som de var och en tolkar så olika när jag har frågat? När jag försökt följa olika varianter av tolkningar så har de alla brustit. Det har skapat en enorm förvirring, panik och ångest. Det har påverkat mina relationer, min kropp och min själ.

Sedan den där dagen då jag mötte Jesus har en dialog funnits inom mig. ”Den gud dina tankar beskriver är inte Paulus Gud, Lotta. Vem har rätt? Du eller Paulus?” och jag har varje gång svarat ”Paulus!” Den här inre ordväxlingen har gång på gång utmanat mig att fästa min blick på Jesus trots den rädsla jag burit på. Paulus skriver till Timoteus ”för jag vet vem jag tror på”. Det går att veta vem vi tror på, men det går också att förvanska bilden av Honom.

Jag har förvrängt bilden av Gud och med det evangeliet och det har gjort mig sjuk. Det är märkligt, men inom mig har en medvetenhet om att något inte stämmer gjort att tron bevarats. Inget annat. Bara tron på Jesus som vägen, sanningen och livet.