Vad betyder ordet frid för dig? Finns det en skillnad mellan ordet frid och fred? Fundera över orden ett tag innan du läser vidare.

Idag kan jag faktiskt säga att jag har frid. När jag tänker på det är det helt otroligt. Det jag längtat efter under stora delar av mitt liv är mitt. Jag förstår mannen som köpte en hel åker för att kunna äga pärlan. Ibland när jag tänker tillbaka är det som om jag tänker på någon annans liv. Hur kan kunskapen om vem Gud är påverka en människa så mycket medan andra människor tycks leva utan något behov av att ta reda på om Han finns eller ej? Hur kan vi människor vara så lika, men så totalt olika?

Det är märkligt men det verkar vara nästa omöjligt för oss att ta in förhållande mellan den här likhet och olikheten oss emellan trots att vi lever mitt i den verkligheten. När det sägs något till mig från någon människa och jag tar in det gör jag det utifrån mitt perspektiv. Egentligen måste jag ta in det utifrån den andra människans perspektiv för att verkligen kunna förstå vad som sägs till mig. Det här kräver oerhört mycket av oss människor och få av oss har energi över till det efter att bara ha hanterat vårt eget vardagsliv. Det vi då gör är att använda oss av kvalificerade tolkningar, men dessa är långt ifrån verkligheten.

Det som händer är att jag bemöter en annan människa utifrån hur jag tror att jag skulle vilja bli bemött. När det då inte tas emot väl så kan jag känna mig kränkt för ”jag ville bara väl”. När jag märker att det jag gör faktiskt skadat någon och inte hjälpt den personen kommer skulden. Den är sund. Jag gjorde fel. Jag skulle ha lyssnat på den personens önskan inte min egen kvalificerade gissning. Händer det här många gånger så känner jag skam fast det egentligen bara handlar om att jag gissat istället för att ha lyssnat. Den här onda cirkeln har jag hamnat i alltför ofta och det har tagit mig lång tid att förstå att det jag hamnat i vittnade Paulus om för 2000 år sedan. I Romarbrevet sjunde kapitel skriver han om just det här. I slutet av kapitlet kommer utropet ”Jag stackars människa! Vem kan rädda mig från denna dödens kropp?” Vid de orden har mitt liv stannat, jag har inte fått ihop det Paulus sedan säger ”Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.”

Att läsa om det här är en sak, att leva med det som en verklighet är någonting helt annat. Jag har spenderat så mycket tid till att försöka förstå det jag läst här, medan det här måste praktiskt implementeras och här kommer tron in. Sanningen integreras i oss genom tron. Tron har för mig inneburit att falla fritt, att lita på Guds handlande mer än mina erfarenheter och ord som sagt till och om mig. Tron handlar om det Johannes döpare beskriver med orden ”Han ska bli större och jag mindre.” De här betyder inte att jag förminskar mig själv utan att jag hamnar i rätt position i förhållande till Skaparen och skapelsen. Det är i de orden som friden når mig.

Frid har ingenting med religion att göra, den har med att Gud och jag inte längre är i konflikt med varandra – freden mellan oss har har kommit för att stanna. Frid blir resultatet av fred. Frid med Gud kräver inte att jag mår bra, det gör att jag kan vara lugn fast jag inte mår bra eller har det bra. ‭‭Frid är inte lycka eller glädje, men jag kan glädja mig åt att jag har frid. Frid är inte att veta allt om den jag tror på, men det är att veta på vem jag tror. Frid är vetskapen om att jag inte bär varken mitt liv eller andras utan Gud gör det. Frid ger mig friheten att släppa tankarna på mig själv. Frid är är inte en känsla utan en visshet som ofta åtföljs av känslor.