En tanke i juletid

Under en föreläsning jag höll frågade en religionslärare mig, som tänkte konkret, om jag verkligen kunde tro på Gud som är abstrakt. Svaret jag gav var ”Det beror ju på hur man ser på Gud. Om Han är abstrakt eller konkret.” Jag har tänkt mycket på det svaret de senaste dagarna. 

I en mejlkonversation för någon vecka sedan skrev jag ”Tolkar jag rätt – att du byggt ditt material på att Jesus bor i allas hjärtan och att vi behöver rikta vår blick inåt för att upptäcka Honom (därav att det inte krävs att man är kristen för att kunna ta del av kursens kunskap och vishet) och att målet då är att genom det få själslig frid?” 

Svaret jag fick löd ”Vad du menar med ”inåt” vet jag inte. Jag menar att rikta blicken mot det som rör sig på insidan i själen och upptäcka Guds närvaro och tilltal. Vilka andra sinnen skulle vi annars förstå honom med än i vår inre erfarenhet?”

Jag vet inte riktigt vad som ligger bakom det här svaret för jag känner inte personen som svarade mig, men jag vet är att det här blev ett uppvaknande för mig. Om vi lyssnar på vad någon berättar och sedan tänker efter på vad vi hör så märker vi att vi hör i första hand utifrån oss själva först. Vår tolkning kan berätta något om oss själva och om vår tro. Vad jag svarade var så fjärran ifrån det jag levt i, men det jag skrev var sant. Det jag levde i var däremot inte det. Låt mig förklara. 

Typ så här gick mina tankar när jag läst om svaret ett antal gånger – ”Hm, så här försöker faktiskt jag göra.. jag jobbar verkligen för att hitta metoder för att rikta min blick inåt så att jag kan fatta vad som rör sig i min själ. Jag tror faktiskt att det är där jag ska upptäcka Gud och att Han liksom ska prata med mig där, men jag hittar Honom ju inte där! Jag har halkat rakt tillbaka in i buddhismens tänk! Skit också – jag har helt glidit ifrån den Jesus!” 

Det var som att ett skynke drogs undan och jag fick fri sikt. Det jag kan vittna om är att min inre erfarenhet eller insikt aldrig kommer att leda mig till Honom. Det blev så tydligt för mig att det ljus som Han tänder när Han ger mig sin Helige Ande är en respons på att jag tror på Honom. Att försöka urskilja vad i mig som är Gud och vad som är jag är att leta efter kunskapen om gott och ont. Det är Gud som drar oss till Jesus – Ordet som blev kött – och ger oss en förvissning om att det är sant. Den förvissningen gör det möjligt för oss att tro. Tror vi får vi den Helige Ande som gåva. Tron bygger på Jesus aldrig på min inre erfarenhet eller insikt. Tron drar oss till Bibeln som berättar om allt Han gjort för oss. I den gemenskapen lär vi känna Honom. I den gemenskapen förändras vi. Inte av egna försök utan av Honom.

Tron på Jesus är att tro på en fysisk person som vandrade på jorden för runt 2000 år sedan. Tron är också en visshet om att Han verkligen lever idag. Tron på att Han föddes av en ung kvinna som aldrig varit tillsammans med en man och att livet som tog form i henne var hennes mänsklighet sammanvävt med Guds gudomlighet. Han föddes på samma sätt som vi och behövde samma omsorg som vilket annat barn som helst. Det syntes ingen skillnad på utsidan, men på insidan fanns en enorm skillnad. Han hade Livet medan alla runt Honom var döda. När Han är runt 30 år börjar Han tala om vem Han var. Med det Han sade följde fysiska tecken och under som de judiska skrifterna hade talat om skulle beskriva Messias och göra det tydligt för judarna att Han var den Han sade sig vara. Uppfyllelserna av vad som, sedan årtusenden, förutspåtts gick i uppfyllelse framför det judiska folket. Han var inte dold utan talade offentligt. 

Trots det korsfästes Han på begäran av de som hade den största kunskapen och insikten. Hans död var vidrig och fruktansvärt smärtsam. Blodig. Förnedrande. När Han dog går den enorma, tjockt vävda förlåten i templet mitt i tu. Mörkret var kompakt över jorden trots att det var mitt på dagen. Han lades i en grav. Stenar rullades för ingången och vakter ställdes att vakta. Vakterna föll till marken av änglar och stenen rullades undan. Trots detta vill inte det judiska ledarskapet erkänna Jesus som Messias. Istället mutar de vakterna till att ljuga. Men ingenting de kunde göra kunde hålla Jesus kvar i döden. Har hade uppstått och visade sig för Hans närmaste. Han hade verkligen gått genom döden och var i livet. Fysiskt. Med sin död, Han som var utan skuld och bar på det liv som förlorades alldeles i mänsklighetens början köpte allas våra liv tillbaka. Han utplånade alla människors synd och att Han uppstod var beviset på att Han verkligen lyckades, döden kunde inte hålla Honom kvar. Efter en tid lämnade Han jorden, men kort därefter höll Han sitt löfte om att skänka den Helige Ande till alla som tror. Händelsen var inte diffus eller en inre upplevelse – verkliga eldstungor kom, de som var i närheten fattade vad som hände. Det var väldigt synligt och påtagligt. Med den Helige Ande kom möjligheten för alla som tror på det Han gjort att få Livet i sin fullhet tillbaka. Hans förlåtelse för all synd var nödvändig för att Han skulle kunna ge oss livet tillbaka och aldrig behöva lämna oss igen. Så agerar verklig kärlek – den inte bara förlåter utan utplånar alla hinder för att en äkta, kärleksfull relation ska bli möjlig. Efter det har människor, genom att tro och med den Helige Andes liv, fört det som hände vidare och Gud drar oss alla fram till punkten där vi kan tro och få liv. Gud har verkligen gjort det tydligt, men samtidigt ger Han oss möjligheten att välja att tro på Honom eller låta bli. Det valet är vårt. Det är verklig kärlek och nåd.

Det finns inget luddigt eller icke bevisat över det Gud har gjort. Redan innan Jesus föddes talade Gud och handlade fysiskt påtagligt, men redan då hade människan svårt att tro. Hav delades, marken öppnades och ändå trodde många inte riktigt på det de såg. Samma gäller idag som då.

Många av breven som skrivs av Paulus och Petrus till olika församlingar är för att föra tillbaka till evangeliets grund. Det är så lätt att halka in på ett sidospår och runt omkring den uppväxande församlingen fanns religiösa strömning som påverkade. Tanken om att det fanns en djup kunskap som kan nås genom inre insikt fanns med i de strömningarna. I den tanken kan alla religioner mötas för den utgår från människans inre erfarenhet och bygger inte på faktiska konkreta händelser. Samma gäller idag som då. 

Så – är Gud konkret eller abstrakt? Dog Han verkligen för hela världens synd och därmed just för dina synder? Var Hans blod betalningen för världens skuld och därmed även din skuld? Uppstod Han för att kunna ge just dig sin ande/ livets ande tillbaka? Lever Han idag? Tror du på det? Om du är skeptisk så vill jag utmana dig – läs Bibeln och fråga Gud. 

För om Jesus är den Han sade sig vara så förändrar det verkligen …. ALLT!

”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.”
2 Korintierbrevet 5:17-21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s