Ett nytt år gryr

Gör du upp en lista med nyårslöften eller stannar du vid ett? Kanske är du en av dem som faktiskt håller dina löften till dig själv eller så tillhör du dem som känner dig misslyckad för att inte klarat av uppgiften du gav dig själv. Varje nyårsafton finns det ett sprakande i luften. Inte det som kommer av raketer och smällare utan det som kommer av önskningar, förväntningar och hopp. Är det kanske därför vi gärna dricker bubbel (champagne, mousserande vin, Pommac)? Vi vill att det ska bubbla och spritta detta nya okända som ligger framför oss.

Nyårsafton är en dag då vi lägger det gamla bakom oss och när det nya året tickar sin första sekund och vi möter det nya. Vi vill ta med oss det bra in i nästa år och lämna det dåliga. Många upptäcker däremot att det dåliga följer med in i det nya. Kanske först som en liten rännil och sedan som en störtflod. På något sätt så märker vi att om vi vill ha det goda med oss så följer även det dåliga. Det erbjuds idag en uppsjö av metoder och tekniker för att klara av just det här. Att ta med så mycket gott som möjligt och lämna så mycket dåligt som möjligt bakom oss. 

Att tro på Jesus är något radikalt annorlunda. Det finns ingen metod eller teknik som jag kan erbjuda. Det finns en person som gav sig själv för vår skull och som vill att vi ska få del av Hans liv, lära känna Honom. Vill vi få del av Hans gåva till mänskligheten så gäller inte det som hjälper i världen. Konsekvensen av det Han gjort blir så totalt skilt från det vi kan tänka ut. Det ger allt i utbyte mot allt. I första läget kanske vi inte uppfattar det. Paulus beskriver det här i ett av sina brev ”Därför, mina kära, så som ni alltid har varit lydiga, arbeta nu med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara när jag är hos er utan desto mer när jag är borta. Det är ju Gud som verkar i er, så att ni av vilja och i gärning gör det han vill.” (Filipperbrevet 2:12-13)

Den dagen jag förstår att vad jag än gör så kan jag inte få kontakt med Gud därför att sprickan mellan oss – Hans helighet kontra min synd (allt det jag gjort som är brott mot Honom och Jans skapelse) – är så stor att min enda chans är Hans barmhärtighet, den dagen händer något. Jag kan vända mig till Honom utan någonting att ge tillbaka. Det är också då jag dör – mitt ego dör – och det är först då Hans lösning kan nå mig. Jag behöver inte uppleva Honom, fast i det ögonblicket gör många det. Det handlar ju inte om mig utan om Hans nåd. Visar Gud inte nåd så är det ute med mig. Tar jag emot den lösning Han erbjuder så får jag ett nytt liv. Att frälsas är ju detsamma som att räddas och jag blir verkligen räddad. 

Att arbeta på sin frälsning är att successivt ta emot det Han gett oss genom att Jesus dog och uppstod. Det är som att få en stor, stor present som innehåller en väldigt stor mängd små presenter. Jag har fått alla, men det tar tid att öppna dem och givetvis beror det på om saker kommer emellan så jag glömmer bort dem… kanske har jag till och med knuffat dem under sängen eller in i garderoben när jag städade ytskiktet i mitt rum…

Ett nytt liv gryr, men att arbeta på det livet – att förstå det, ta emot det, leva i det – görs över tid. Gud är i första hand inte ute efter att vi ska hitta strategier för att inte synda. Han är ute efter att vi ska växa in i – arbeta på – vår nyfunna gemenskap med Honom. Det nya livet handlar om Honom. Precis som att möta en annan människa som uppslukar ens sinne (för verklig kärlek handlar om jag vill lära känna den personen). Gud känner oss. Vi känner inte Honom, men Han vill att vi ska göra det. Det är i den gemenskapen tillit, förtroende, välvilja, frid och trygghet kan växa. Med allt det som får växa i vår gemenskap med Gud kommer frukten. För en del växer frukten fram snabbt, för andra tar det lång, lång tid. 

En fråga jag då ställer mig denna nyårsafton, på randen till ett nytt år är ”Hur lär jag känna Gud?” Det allra mest tillförlitliga sättet är genom att läsa Bibeln (jag lever i ett land, ett hem, med många Biblar) och prata med Honom om allt det jag möter. Både om det jag möter i Hans ord till oss och i den verklighet jag lever i. Precis som att lära känna en annan människa så lär jag känna Gud när jag lyssnar på vad Han säger och granskar noga hur Han agerar och varför. Han har gett oss så många infallsvinklar på Hans karaktär i Bibeln och ju mer jag läser desto mer kan den Helige Ande lära mig och påminna mig om Honom. Jag ser på en stjärnklar himmel och vet att Moses såg samma himmel och tackade Gud. Jag ser på ängens blommor och hör Jesus röst när Han liknar deras beroende av Guds omsorg med mitt. Jag tvivlar och mina tankar dras till Jesus på korset, mörkret som grep tag om dagen och förlåten i templet som slets mitt itu. Jag ser min synd och Hans nåd. Hur Han blir större och större och jag mindre och mindre. 

När klockan tickar förbi tolvslaget inatt vet ingen av oss någonting om 2023. Vi önskar, hoppas och vill att nästa år ska ge oss allt det som det här året inte gjorde. Till dig som ännu inte tror på evangeliet om Jesus Kristus hoppas jag att under året som kommer vågar du närma dig Honom för Han är inte långt ifrån någon av oss. För dig som tror och vacklar önskar jag att du, liksom jag, ska vila i att vi är räddade och att Hans barmhärtighet aldrig tar slut. För oss alla så önskar jag att vi ska våga lita på Hans trofasthet när vi ser att allt omkring oss vacklar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s