Hur kommer det sig att så många människor jag talar med upplever den kristna tron mer som en tvångströja än befriande? Hur kommer det sig att jag som kristen har känt så mycket skuld istället för nåd? Ibland hör jag begreppet ”syndakatalog”, men vad betyder egentligen det? Om Jesus säger att Han är sanningen och att Han/ sanningen ska göra oss fria var kommer bundenheten ifrån? 

Imorse läste jag Romarbrevet 14. Det kapitlet handlar om hur församlingen ska bete sig gentemot varandra. Det är ett så vackert kapitel om kärleken i funktion. Det är det 14de kapitlet i ett brev på 16 kapitel. Med andra ord – vi befinner oss i slutet av brevet när Paulus summerar tillämpningen av de tidigare kapitlen. Det är förödande att försöka förstå slutet innan vi vet hur vi ska uppfatta slutet. I alla vetenskapliga rapporter eller akademiska uppsatser summerar man på slutet. I skönlitteraturen beskrivs det som prolog. Om jag bara läser slutsummeringar så kommer jag att misstolka. En annan sak jag också måste vara medveten om är om jag har en önskan att en slutsummering ska ge mig ett specifikt svar. Kanske vill jag att en vetenskaplig rapport ska styrka en teori jag har eller att en akademisk uppsats ska bekräfta det jag själv observerat. Hur mycket är jag beredd på att följa bara sanningen? 

Kortfattat kan man säga att Paulus i kapitel 14 tar upp några saker väldigt konkret. 

1. Du är, på grund av att du tagit emot förlåtelsen och fått del av Hans liv, helt fri att göra vad du vill. Allt är tillåtet. 
2. Döm inte andra. Speciellt inte de som ännu inte förstått till vilken frihet Jesus köpte oss fria. 
3. Lägg undan din önskan att göra på ett visst sätt för att du har friheten att göra det om du vet att det kan få någon annan i församlingen att tvivla. 
4. Lev i den friheten du fått, men använd den inte så att den skadar någon. 

Det Paulus skriver är baserat på att den som mognat i kärleken, förlåtelsen, nåden inte behöver hävda det. Han refererar till mat och dryck. Båda dessa saker offrades till avgudar. Vad du då åt och drack kunde hänvisas till andra gudar. Det Paulus talar om handlar om många lagar som då skulle ha brutits och många troende behövde tid på sig att helt och fullt släppa lagen. Så vad han säger är att den som är befriad, inte bara i ord utan i sinnet, från lagen ska vänta in den som ännu inte nått fram till det. 

Det som tas för givet är att den som är fri ska stå fast i sin frihet för målet är att alla ska bli helt befriade. Sanningen ska göra oss fria, inte bundna. Upplever vi oss bundna efter det att vi mött Jesus vandrar vi inte i Hans förlåtelse. Det betyder att vi behöver, som Paulus uppmanar församlingen i Galatien att göra, tänka efter hur lång bort vi kommit från det som inte är sant. Det är alltså en indikation på att vi hamnat i ett sidospår. Problemet uppstår när de som fortfarande håller fast vid olika lagar blir den dominerande gruppen för då är risken stor att alla hamnar under det ok som Jesus befriade oss ifrån. Lagen eller nåden. Båda existerar, men resultatet blir väldigt olika. Lagen för mig fram till nåden, men sedan så ska jag växa i nåden inte falla tillbaka i lagen. Det stora problemet som Paulus gång på gång återkommer till är vårt kött. Det är bara nåden som kan befria oss ifrån att söka bekräftelse utanför den som Gud ger oss. Ju mer av Guds fullständiga förlåtelse och acceptans vi tar emot desto mer tillåter vi Honom att bekräfta oss. Han krossar skalet runt oss med sin närvaro och kärlek, men det går inte i vår takt utan Hans.

Vi måste alltså verkligen leva i alla de kapitel som är före Romarbrevets 14de, annars kommer vi att försöka oss på det omöjliga – att försöka leva som det står där i vår egen kraft. 

Låt oss fundera tillsammans över de fyra punkter jag beskrev här ovan 

1. Vi är helt fria att göra vad vi vill. Det står faktiskt precis så. Det är en läskig frihet för den ger oanade möjligheter. Kanske är det därför jag ofta hört predikningar som syftar till att vår relation med Gud bryts när vi syndar? Om vår relation med Gud bryts så har jag inte förlåtelsen. Då måste jag om och om igen be om den. Hur mycket måste jag ångra mig? Hur många gånger kan jag upprepa samma synd? Tänk om jag glömmer någon synd – är det kanske därför det känns som om Gud inte hör mig? Om jag kan göra vad jag vill så kan jag alltså synda hur mycket som helst, eller? Paulus säger ju precis det. På något sätt verkar det som om vi behöver regler för att tygla oss, precis som Israel behövde lagen behöver vi på något sätt också det. Alla dessa frågor har jag ställt. Om och om igen. Adam och Eva valde rätt och fel framför Guds Helige Ande. De kunde inte välja både och. Jag kan inte välja både och. Samma val står jag inför – rätt och fel eller Guds Helige Ande. Det förstnämnda ger mig kontroll, den sistnämnda Gud. Det är läskigt att välja Gud, men jag ställer mig själv frågan: Skulle Gud Helige Ande leda mig till synd? Syndar jag så är jag ledd av Gud utan av mitt eget begär, för Gud leder ingen till synd. Synden visar sig i att jag upplever att jag inte gör det jag vill. 
2. Paulus säger något viktigt här. Han säger att vi ska vänta in varandra. Det sägs att Paulus begav sig till en plats och undervisades av Jesus under en tämligen lång tidsperiod. Paulus var genomsyrad av lagens krav. Personligen tror jag att det tog alla de åren och att han stundtals även senare brottandes med att vilja lägga till lagen. Anledningen till att jag tror det är för att han fattar precis problemet och här säger han att vi måste ha tålamod med varandra. Det är Gud som verkar i oss, inte våra medvandrare. Gud vet vad Han gör för Han ser allt i varje människa, det gör inte vi. Vi är bra på att vilja att andra ska göra som vi för att det fungerade för oss. Om du lever i den fullkomliga friheten som Jesus köpt åt oss så ber Jam dig att träna dig i tålamod. Han har fört dig fram till vissheten och Jan vill föra andra fram till samma visshet. 
3. Här behöver vi vara uppmärksamma. Personligen tror jag att det är verser som dessa som gjort att vi förblivit bundna. Paulus vill att alla ska bli starka i sin tro på Jesus fullbordade verk. Han vill inte att det ska bli tvärt om. Om du lever i den fullheten – bli styrkt i den och låt ingen ta den ifrån dig. Givetvis för din egen skull, men tappar du den så kan många som är på väg till det du erfarit aldrig komma dit. Låt inte heller de som inte lever i den friheten sätta upp nya regelverk. Bryt ner dem försiktigt. De är bålverk och har ingenting med tron att göra, men gör det varligt så resultatet blir det Gud vill. Ha dina ögon fästa på Honom hela tiden. 
4. Om du har frihet att göra allt du vill, men det gör att någon som är på väg att erövra det du har blir skadad av hur du hanterar din frihet överväg noga att avstå från det som skadar din medmänniska. Det är bättre att avstå och vinna en syster eller bror än att hävda din rätt. Däremot vill jag återigen varna för att inte gå under deras ok. Lev kvar i nåden. Var vaksam så du inte halkar in i lagen. Då kan många gå förlorade.

Precis som Paulus gjorde, Han drog sig undan tills Han stod fast, tror jag att vi alla behöver vara medvetna om risken att återgå till lagen. Med lagen menar jag den andliga lag vi gärna omger oss med för att faktiskt bevara lite av kontrollen. Ibland handlar det om kontrollen över andra, men jag tror att vi vill ha det så för att kontrollera oss själva. Vi vill lägga oss på kvällen och känna att vi gjort det som var inom vår andliga lags ram. Att låta Gud vara domare över andra är en sak, att låta Honom vara vår personliga är något annat. Paulus låter Gud döma honom. Han gör det inte själv och han låter inte andra göra det. Han är trygg med att Gud har dömt honom redan och att han är alltigenom älskad och förlåten. Han vill verkligen att alla som läser hans brev ska få del av den frihet han fått del av.